Tidig morgon och jag är
på väg med tåg mot Stockholm för en ny lördagsföreläsning. Då tänker jag på en
häftig mental resa som jag är med på. Personen i fråga hade lätt för sig och
det gick riktigt bra. Självförtroendet var på topp. Drömmarna och visionerna
tog nya höjder. Helt plötsligt började det gå lite tyngre och allt var inte
självklart längre. Och då tog orostankarna och självkritiken fart och
självbilden förändrades till det negativa och självförtroendet var bortblåst.
När vi träffades första gången, så ville personen snabbt komma tillbaka till
sitt bästa jag på en gång eller åtminstone inom de närmaste veckorna. Mitt
enkla och tydliga svar var att det finns inga snabba eller enkla vägar. Alla
mentala processer tar sin tid och det finns inga givna tidssvar. Jag såg och
kände besvikelsen på mitt svar. Men jag var tydlig. Det var långsiktighet och
tålamod som gällde. Vi landade efter en hel del reflektion i en mental
överenskommelse om, att den mentala processen skulle få ta den tid som det
behövdes. Vi fokuserade på tre livsvärden – Våga vara långsiktig. Tålamod. Små
steg varje dag. Vi hade en tydlig plan. Det blev flera bakslag och besvikelser
under vår mentala resa, vilket jag tyckte var bra och ett lärande. En
förutsättning för att ta nästa steg. Vilket vi inte alltid var överens om. Vi
reflekterade en hel del kring vikten av att hantera bakslag och motgångar. Vi
jobbade också med en framgångsbok, där alla små och stora framgångar skrevs
upp. Vi hade många mentala coachsamtal, sms och telefonkontakter. Sakta men
säkert började en förändring växa fram. Personen i fråga nådde sina drömmar och
visioner och lite till. De tog många år men vi nådde ända fram. Vi är helt
överens om att mental träning/coaching är mer än fantastiskt och vi jobbar
fortfarande tillsammans med mental träning/coaching.
BLOGG
+
