Hon var framgångsrik.
Många tyckte att hon var fantastisk och även hon själv. Allt verkade så bra! Vi
träffades för ett antal år sedan och jag började med att ställa frågan vad det
allra viktigaste var för henne. Svaret blev familjen. Hon fick i uppgift att
fråga några närstående personer vad de trodde hon svarade. Alla svarade jobbet,
även familjen gjorde det. Det blev både omtumlande och utmanande!
Hon började inse att hon jobbade för mycket,
rörde på sig för lite, och sov och åt allt sämre. Relationen med familjen,
barnen, vännerna och medarbetarna började också bli sämre. Här började vår
mentala coachresa. Det första vi var
överens om var, att det skulle få ta den tid som det krävdes för att hon skulle
landa rätt. Långsiktighet och tålamod blev ledstjärnan.
Efter
lite processande kom hon fram till att det allra viktigaste för henne var hon
själv. Vi kom också fram till att det handlar om att ta små steg framåt varje
dag och inga jättekliv. Acceptera att alla
mentala resor tar tid och har sina utmaningar. Det är moget när det är moget. Efter ett målmedvetet och
långsiktigt mentalt coacharbete, hamnade vi bra på det och hon har landat helt
rätt nu! Hon mår och har ett riktigt bra liv nu. Hon sa något till mig som jag
alltid har med mig: ”Det är så viktigt att ha någon som lyssnar, bryr sig, är
tillgänglig, utmanar och vill väl.”
Vi
fortsätter vår mentala coachresa mot nya höjder. Och som vi konstaterade -
mental träning/coaching är mer än fantastiskt…
BLOGG
+
