Vägen var utstakad…

Han var en talang. Allt gick lätt och rätt. Vägen var utstakad. Så började det gå emot och han började tappa motivationen och glädjen. Självkritiken blev allt starkare och destruktiva beteenden blev allt vanligare. Hans mamma ringde till mig för några år sedan och var mer än förtvivlad. I ett svagt ögonblick tog jag mig an uppdraget. Nu några år senare så går det riktigt bra igen för honom. Det vi har jobbat med är att skapa rutiner och bra vanor varje dag, fokus på det som har gått bra, vara bekväm i det obekväma. Det som ändå har varit avgörande har varit att se och förstå hela han, ha tålamod och ett långsiktigt perspektiv och framför allt följa upp med regelbundna mentala coachsamtal och sms. Han har känt sig viktig och värdefull, blivit utmanad att gå utanför bekvämlighetszonen. Och nu är motivationen på topp. Det är en fantastisk mental resa…